Hemtraktens betydelse för författarskapet

Per Olof Ekström föddes 1926 i Gestad socken och kommun på Dalboslätten i Dalsland, 25 km norr om residensstaden Vänersborg och väster om Sveriges största sjö Vänern. Han växte upp på den lilla gården Björkehaga som hade 15 tunnland åker och 20 tunnland skog.

Per Olof Ekströms författarskap präglades till stor del av hans hemtrakt och för att förstå den delen av hans författarskap måste man också förstå hur hemtrakten var och hur han såg på den.

Vid den tiden var hela Sverige fattigt och befolkningen i detta jordbruksområde fick slita hårt för att försörja sig på de små och medelstora bondgårdarna. Många hade sidoinkomster som fiskare, hantverkare och andra serviceyrken.

Per Olof Ekströms familj drev en av de mindre gårdarna och hans föräldrar, som hade flyttat till bygden, hade inga släktingar i närheten. De var långt ifrån fattigast, men det var många som hade det bättre ställt. Föräldrarna hade studerat mer än de flesta och läste flitigt olika typer av litteratur. Eftersom folket i Gestad hade en förhållandevis låg utbildningsnivå var detta ovanligt.

Till det yttre var Per Olof Ekströms hemtrakt relativt typisk för svensk landsbygd, men lite isolerad med Vänern på ena sidan och skogslandskap och Norge på den andra. Information, kontakter och influenser från ”den stora världen” var minimala. Många var också tveksamma till varje form av förändring.

Bygden hade med tiden fått lite av en maktstruktur med vissa grupper som hade större inflytande än andra. Detta förhållande kunde bibehållas i vardagslivet så länge livet gick vidare i gamla spår. I skolan var det inte samma rangordning som annars, vilket den ytterst begåvade Per Olof Ekström var ett utmärkt exempel på.

En delförsökte, även med religionens hjälp, hindra andra från att hålla på med vissa fritidsaktiviteter, som de ansåg olämpliga. Det ansågs att ungdomen skulle lyda äldre och alla former av utbildning gav ungdomarna ”griller”.

När en grupp ungdomar i Gestad, med Per Olof Ekström som en av ledargestalterna, började skapa möjligheter för att kunna träffas och trivas ihop, hade det aldrig funnits någon direkt ungdomskultur i trakten. Det ledde till en ibland häftig konflikt mellan generationerna.

Detta gjorde att i Gestadbygden var nästan allt vid det gamla, vid tiden för andra världskrigets slut. När bygdegården byggdes 1945 skedde det under stort motstånd. Det sades att det skulle leda till ett syndigt leverne, och pardans ansågs oanständigt.

Det är svårt att förstå hur en kille från enkla förhållanden, med begränsad utbildning och bara lite över tjugo år gammal, kunde vara en förgrundsgestalt och orka stå emot det massiva trycket från omgivningen. Men han var en ung man långt utöver det vanliga.

När Per Olof Ekström tog över gården köpte han även upp andra gårdar och hade ambitionen att bli den största markägaren i bygden, samtidigt som han var en mycket produktiv författare. Boningshuset revs och idag står en modern villa på platsen.