Debattören

Debattören Per Olof Ekström engagerade sig i flera frågor som föreläsare och författare med klara ställningstaganden i romanerna; frågor somnu för tidenkänns självklara för många:

LANDSBYGDENS BÄSTA

Landsbygdens bästa är naturligt och återkommer i många av Per Olof Ekströms böcker. Han menade att även om städerna växte och industri och annan produktion krävde arbetskraft, så måste också modernäringen fungera och ges klara och fungerande villkor. Han var kritisk till en del inkonsekvent och dålig statlig styrning. Många år senare lade staten ner sina strukturenheter och en utvärdering visade att de gjort mer skada än nytta när det gällde att styra det svenska jordbruket in i framtiden.

ÖPPENHET FÖR UTVECKLING OCH KULTUR ÄVEN PÅ LANDSBYGDEN

Alla berörda håller idag med och gör sitt bästa för att det ska bli så bra som möjligt i bygden. När bygdegården i Gestad byggdes ut och moderniserades för några år sedan gjordes stora ideella insatser av föreningsmänniskor i alla åldrar. Några generationsmotsättningar märktes inte.

Per Olof Ekström blev med tiden ”Debattören som fick rätt” på område efter område!

DEN STORA DEBATTEN I NUNTORPS LANTMANNASKOLA I BRÅLANDA

En vida beryktad debatt ägde rum i maj 1952 då den kände prästen Grände från Tvååker i Varberg debatterade med den unge Per Olof Ekström på Nuntorps lantmannaskola i Brålanda. Grände kritiserade den osympatiska bilden av präster som Ekström gestaltat i sin bok Sommardansen. Det var fullsatt och en stor händelse som man kom i håg långt senare. Till och med Dagens Nyheter var på plats för att rapportera vad som sades!

Levnadsbeskrivning

Per Olof Ekström föddes den 26 april 1926. Föräldrarna, som hette Anton och Gerda, var småbrukare på gården Björkehaga i Gestads socken. Familjen bestodäven av en sex år yngre syster.

Björkehaga omfattade bara 15 tunnland åker och 20 tunnland skog och var inte särskilt lönsamt. Det, tillsammans med att familjen var inflyttad, gjorde att Ekströms kände sig utanför det sociala umgänget i trakten där personer ofta bedömdes efter inkomster och storlek på gårdar.

Per Olof var också annorlunda jämfört med sina klasskamrater, eftersom han läste mycket böcker. Det ansågs av många inte vara ett bra sätt att fördriva tiden. Han var mycket duktig i skolan. Han fick mycket höga betyg, vilket stack i ögonen på skolkamraterna. Som hämnd blev han mobbad. Hans försvar var att använda sig av sin snabbtänkthet och att ge dräpande svar.

Den första romanen, Den ensamme, kom ut när Per Olof Ekström var 21 år. Många i hembygden tyckte sig beskrivna i boken på ett mindre smickrande sätt och tog därför illa upp. Romanen uppskattades betydligt mer i andra delar av landet.

Per Olof tog över föräldrarnas gård och köpte till ett antal andra för att få en riktigt stor enhet. Han gjorde detta samtidigt som han var en mycket flitig författare. Detta blev i längden ohållbart och ledde till att han gick i konkurs.

1954 flyttade Per Olof till Stockholm för att studera. Det resulterade i en studentexamen. Därefter bodde han några år i Östtyskland där han studerade och arbetade med att skriva.

Per Olof Ekström var en mycket produktivförfattare och deltog även flitigt i samhällsdebatten.

Han var gift två gånger och hade även många förhållanden med olika kvinnor. Han hade åtta barn.

Per Olof Ekström bodde under sina sista år i Rumänien och var också gift med en rumänska. Han avled i Rumänien 1981 efter en tids sjukdom.

Per Olof Ekströms hemtrakt och dess betydelse för hans författarskap

Per Olof Ekström föddes 1926 i Gestad socken och kommun på Dalboslätten i Dalsland, 25 km norr om residensstaden Vänersborg och väster om Sveriges största sjö Vänern. Han växte upp på den lilla gården Björkehaga som hade 15 tunnland åker och 20 tunnland skog.

Per Olof Ekströms författarskap präglades till stor del av hans hemtrakt och för att förstå den delen av hans författarskap måste man också förstå hur hemtrakten var och hur han såg på den.

Vid den tiden var hela Sverige fattigt och befolkningen i detta jordbruksområde fick slita hårt för att försörja sig på de små och medelstora bondgårdarna. Många hade sidoinkomster som fiskare, hantverkare och andra serviceyrken.

Per Olof Ekströms familj drev en av de mindre gårdarna och hans föräldrar, som hade flyttat till bygden, hade inga släktingar i närheten. De var långt ifrån fattigast, men det var många som hade det bättre ställt. Föräldrarna hade studerat mer än de flesta och läste flitigt olika typer av litteratur. Eftersom folket i Gestad hade en förhållandevis låg utbildningsnivå var detta ovanligt.

Till det yttre var Per Olof Ekströms hemtrakt relativt typisk för svensk landsbygd, men lite isolerad med Vänern på ena sidan och skogslandskap och Norge på den andra. Information, kontakter och influenser från ”den stora världen” var minimala. Många var också tveksamma till varje form av förändring.

Bygden hade med tiden fått lite av en maktstruktur med vissa grupper som hade större inflytande än andra. Detta förhållande kunde bibehållas i vardagslivet så länge livet gick vidare i gamla spår. I skolan var det inte samma rangordning som annars, vilket den ytterst begåvade Per Olof Ekström var ett utmärkt exempel på.

En delförsökte, även med religionens hjälp,hindra andra från att hålla på medvissa fritidsaktiviteter, som de ansåg olämpliga. Det ansågs att ungdomen skulle lyda äldre och alla former av utbildning gav ungdomarna ”griller”.

När en grupp ungdomar i Gestad, med Per Olof Ekström som en av ledargestalterna, började skapa möjligheter för att kunna träffas och trivas ihop, hade det aldrig funnits någon direkt ungdomskultur i trakten. Det ledde till en ibland häftig konflikt mellan generationerna.

Detta gjorde att i Gestadbygden var nästan allt vid det gamla, vid tiden för andra världskrigets slut. När bygdegården byggdes 1945 skedde det under stort motstånd. Det sades att det skulle leda till ett syndigt leverne, och pardans ansågs oanständigt.

Det är svårt att förstå hur en kille från enkla förhållanden, med begränsad utbildning och bara lite över tjugo år gammal, kunde vara förgrundsgestalt och orka stå emot det massiva trycket från omgivningen. Men han var en ung man långt utöver det vanliga.

När Per Olof Ekström tog över gården köpte han även upp andra gårdar och hade ambitionen att bli den största markägaren i bygden, samtidigt som han var en mycket produktiv författare. Boningshuset revs och idag står en modern villa på platsen.